En hund som inte heter Kerstin

Först när jag träffade söta Jack Russeln Kerstin, trodde jag onekligen att hon hette Kerstin. När jag träffade henne nästa gång fick jag inse att hon inte alls hette Kerstin (längre?) utan Chassi. Fråga inte hur den förväxlingen kunde gå till.

Idag har hon och Nina varit på besök hos mig och Melvin. Melvin älskade henne (Chassi alltså) från första sekund, vem kan klandra honom?




Men Chassi som är en mycket bestämd dam på rafflande 4.5 år, tyckte gott Melvin kunde tagga ner och hålla ett visst avstånd. Det visade hon om och om igen, genom att rynka på nosen, visa tänderna och morra. Han fortsatte med sin extrema iver, höll på att skaka sönder av glädje och flåsade och hyperventilerade. Det är inte lätt att vara kär. Till slut fick han inse att hon inte gillade att han slickade på henne, nosade på henne eller sprang efter henne. Det är inte lätt att få korgen. Inte ens när man är hund.